emmaahnfelt

igår(torsdag) gick jag upp kl05.00 för att åka in till Östersund, kl09,10 tog ja bussen till Ås för att klippa håret. sen tog jag bussen in till Östersund igen & gick hem. Hemma gjorde jag inte så mycket, tog de mest lugnt. kl15.00 gick jag upp till busstorget träffade Isa där:D sen tog jag bussen till Krokom för att jobba. Det var hur jobbigt som helst att jobba pga min förkylning & handled. Runt 20.30 när jag kom hem så var jag halft död.. Käkade lite mat sen gick jag & la mig & sov runt 22.00 ..
idag(fredag) händer det inte mycket. Ska sova & glo på film & sedan åka & jobba i Krokom .. 

Imorgon(lördag) var de meningen att jag skulle åka till Bydalen, men de blev inget av med de. Blää för förkylning & handled !! :(


saknar även denna helg otroligt mkt, 11-13jan2008




Allt var så mycket bättre för när man var liten. Då fanns inte all den där falskheten och sveken som finns idag.


Tankarna och minnena med dig går inte att glömma, det går inte att radera dig ur mitt liv. Det sitter som djupa sår i min kropp som aldrig vill läka. Två veckor har gått och jag mår inte bättre. Snarare sämre!

Hade jag fått en chans till, att bara ha dig i mina armar hade jag aldrig någonsinsin släppt dig, inte en sekund, inte en meter. Det finaste som finns, är att somma med dig bredvid mig, och vakna med dig fortfarande kvar. Hade gett allt för att få det ögonblicket en gång tiill, och efter det dött, för att då hade jag dött lycklig.
Jag hade gjort allt för att få vara lika nära dig, För att få komma så nära dig som jag var den minuten, För att få se dig le på det viset, för att höra dig skratta. Skulle ge allt för att vända tillbaka tiden och göra vad som skulle krävas för att du skulle bli min, finns inget jag inte skulle göra, även om jag vet att det inte är lönt, hade jag kunnat döda för dig.
Jag behöver en stabil grund att leva på. En stabil grund att sätta mina fötter på, just nu känns det som att varje gång jag sätter ner min fot så försvinner marken under mig, något seriöst, något äkta. Något som håller för ett misstag och något som aldrig kan ta slut. Något som betyder allt och någon som klarar mig. Just nu känns det som att mitt liv är en legoleksak som gått sönder och att en bit hela tiden fattas en bit är fel. Varje gång man försöker sätta ihop mig går det underbart, tills en bit är kvar och i samma sekund som den ska på, så rasar allt. Varenda millimeter av min kropp, ihop. Gör mig hel. Gör mig till mig. gör mig till något. Gör mina tårar lyckliga..
Du fanns där och vakade över mitt liv. Men nu är den tiden förbi. Om man kunde spola tillbaka tiden, skulle det alltid vara vi. Minnen väx men jag får drömmar. Du och jag tiden kommer jag aldrig att glömma. Du kom när jag behövde dig som mest. Tiden då det bara var vi, den tiden är förbi. Allt man älskar det bara försvinner. Dagar, timmar, bort glömda minnen. Frågar du mig nu så ska jag berätta. Du är där borta, där brevid i mitt hjärta. Tomheten känns inom mig. Mitt hjärta det saknar, letar efter dig. Den som ristar in jag älskar dig. I solen är det en isbit som älskar dig mer än mig , men det är det ingen som kan. Minnen väx till liv medans vinden viskar ditt namn. Men vad ska jag göra när du inte är här eller lyssnar på mig ? snälla kom tillbaka, jag saknar dig så oerhört mkt !
Jag undrar fortfarande varför du inte sa hejdå. Då lät mig stå här alldeles ensam. Smärtan i mitt hjärta gör mig galen. För nu står jag här för mig själv. Nu gråter jag mig till söms. Det är bara dig jag behöver. Vi kan klara det om vi försöker. Jag är ingen utan dig , och jag vet inte vad jag ska göra. För mina tårar kommer aldrig torka. Och jag undrar fortfarande varför. Jag hoppas att du ser hur mycket du betyder för mig. Jag förstår inte varför du har försvunnigt. Det är som blommarna och bina. Som bergen och träden. Kärleken som jag känner för dig. Som öknen behöver regn. Behöver jag dig.