städ ryck.
just nu är jag typ less på allt som går att vara less på . känns som allt bara försvinner ifrån mig. människor som jag trodde skulle finnas vid min sida länge har försvunnit ut ur mitt liv och jag förstår inte hur de har gått till. allt gick så fort, precis som att det var planerat. visst, jag har lärt mig att vänner kommer och går, att de bara är dom som är riktigt sanna som stannar för evigt. Men att tappa kontakten med sina bästa vänner gör ont. Även om du säger att du alltid kommer att vara vid min sida har jag svårt att tro de. Du har förändrats så mycket sen du flyttade ifrån mig. Och jag förstår inte hur du har kunna förändrats så mycket på så kort tid. Jag saknar dig, min bästa vän.
Igår så städade jag köket i lägenheten. det såg hemskt ut och hade gjort de typ en vecka. Varken jag eller Isa har orkat diska efter oss. Men igår så fick vi något ryck & skulle helt plötsligt få till det snyggt i hela lägenheten + våra rum. Tyvärr så har jag inte orkat städa mitt rum än. Det ser fortfarande ut som ett bomb ner slag, men jag ska ta tag i de någon dag. Men vet inte riktigt när jag har lust med det.
före,
efter.
Efter vi hade städa och ätit middag så gick vi på gården. Först när vi kom dit så satt vi oss vid bordet med alla andra. Satt där en stund, pratade och skrattade en massa. Spelade även lite kort, men de var sjukt segt så jag gick och spelade pings med några istället. Mycket trevligt, och jag var riktigt bra på pings för en gångs skull. Lyckades till och med att köra ut alla så att jag hamnade i finalen och vann med 3-0! :D Men sen fick jag ju igen för att jag hade vunnit över daniel så då körde han så att jag fick en prick på en gång. aja, att spela pings var kul iallafall. Gjorde de mest hela kvällen. Satt även en stund runt en ring och sjöng med några människor. Hade iallafall sjuk trevligt på gården. Kom hem runt halv ett. Gick nästan och la mig på en gång, var så sjukt trött.
Ikväll blir de nog tant annas en stund. Man ska tydligen kläut sig till något inom schlager? Men jag tror jag skippar att kläut mig och går dit som jag är. Får se vad de blir..
tre veckor har gått och jag har inte glömt dig de minsta. Minnena med dig är fortfarande lika starka och ibland när jag blundar så är de dig jag ser. Du står framför mig så verklig. Men när jag kollar upp igen så är du borta med vinden. Varför var det tvungen att bli såhär? Jag saknar dig verkligen hur mycket som helst. Det är typ helt omöjligt att gå vidare utan dig. Men jag är glad att du fanns i mitt liv när jag behövde dig som mest.
Nu kommer jag inte på något mer att skriva.
hörs,
Hejdå!
